Forside
Bliv medlem
Shop
Nyheder
Køreplan
Nimbus Museet
Blad
Nimbus Tidende
1990-1999 (Nr. 59-104)
1980-1989 (Nr. 19-58)
1975-1979 (Nr. 1-19)
Svenska Nimbus Tidning
Fladjerns Nyt
Historie og data
Galleri
Historie
Industrihistorie
Små encylindrede nimbus projekter
Nimbus data
DNT info
Om DNT
Bestyrelse
Love og vedtægter
Lokalklubber
Lagerbøger
Motorcykel
Sidevogne
Forhandlere
Kontakt
Login
Vælg en side
Vintern i södra Skåne brukar vara två plusgra- der och dimma, med höstsäden och den höst- sådda rapsen grön på fälten. Visserligen är en liten köldknäpp med snö inte ovanlig i novem- ber, men sedan brukar det bli mildare. I år är det lite annorlunda, november var snöfri, men i början av december fick vi ordentligt med snö, för våra breddgrader, och en tolv-fjorton minusgrader på morgnarna. Nu, den 13 de- cember har det hållit i sig en dryg vecka. Under den här veckan har jag kört till Bjäresjö och jobbat några gånger. Det är kyrkan och kyrkogården jag besökt. Bjäresjö ligger en halv mil nordväst om Ystad och jag har drygt fyra mil dit. Kyrkan i Bjäresjö är en av Skånes många märkliga kyrkor. Den äldsta bevarade delen är uppförd under elvahundratalets mitt och sedan har den vuxit med tillbyggnader under 1200- talet, fått valv under början av 1300-talet och nytt torn under slutet av 1800-talet. Dess för- sta del var troligen en stavkyrka, uppförd under den övergång mellan vikingatid och äldsta medeltid då södra Skåne blev en del av det danska riket. Den vikingatida stormans- gården har påträffats strax intill kyrkan. Vi är då i tiden några decennier in på tiohundratalet. Men det är inte kyrkan det skall handla om den här gången utan om vägen dit en snöig, blåsig vinterdag. Bjäresjö ligger i det backlandskap som utbreder sig sydöst om Romeleåsen ner mot Ystad. Ett backlandskap är just backigt, upp och ner hela tiden, ständigt nya utblickar. Landskapstypen har naturligtvis bildats vid is- tidens slut. Isen har inte bara lugnt och stilla smält bort utan först brutits upp i stora block från kanske 50 meters storlek och upp till kan- ske tusen meter och mera. Blocken har bäd- dats in i sand och lera i avsmältningsskedet och legat kvar kanske i hundratals år innan de smält. Landskapets kullar ligger där jorden legat och dalarna visar var isblocken funnits. Det mesta är öppen åkermark utmed vägen, men närheten till Romeleåsen och den kraftigt kuperade terrängen gör att här även finns skogspartier. Men mest är det alltså öppet och snön blåser ständigt igen över vägarna. Väg- laget och den kurviga vägen gör hastigheten Nimbusartad, 50-70 km/h. Hastigheten, läng- tan till en varmare årstid och minnesbilder av tidigare resor utmed vägen gör att jag för min inre syn ser ett sommarlandskap omkring mig och hör Humlebi-surret. Jag kommer på mig att ta det lite extra försiktigt i de skarpare högerkurvorna, där sidovagnen är på insidan och kan nästan känna dofterna. Den terpentin- rika doften av sommarvarm furuskog, doften av nyslaget hö eller av betande kor. En vinterbetraktelse Kyrkan i Bjäresjö. En del av min väg, från den röda pilen högst upp, till Bjeresjö nere till höger. Den annorlun- da stavningen beror på att kartan är General- stabens karta från 1864. Men vägsträckningen är densamma! Vägen är på jämna avstånd korsad av tunna streck, det är platser för mil- stenar! Då hade varken bilar eller motorcyklar kört på dessa vägar!
